Språk (TMDb): Rumänska

Sjuttonåriga Sabina har kommit från Rumänien med sina två äldre bröder för att söka arbete i Sverige. De har hamnat i det lilla samhället Holmsund, utanför Umeå, där bröderna fått jobb på en bilverkstad. Efter skolavslutningen, natten till sommarlovets första dag, möter Sabina den femtonåriga Elin och en varm vänskap uppstår. Sabina är öppen och orädd, men har svårt att finna sig tillrätta. Elin har varit mobbad i skolan och lider av att hennes pappa inte kan hantera sorgen efter mammans död. Tillsammans blir de ett kärleksfullt stöd för varandra och Elin ber att få följa med när Sabina och hennes bröder reser vidare till Tyskland.

Långfilmen Till drömmarnas land kan beskrivas som en Fucking Åmål för vår tid, en samtidsskildring om vänskap och kärlek mellan två tonårstjejer i skuggan av debatten om rumänska tiggare, romer och EU-migranter. Med stor lyhördhet skildras tristessen och uppväxtvillkoren i en allt mer avsomnad norrländsk bruksort där invånarna delar EU-migranternas längtan efter en mer hoppfull framtid.

Nervig socialrealism av allra bästa sort

En enhet inom den parisiska polisen arbetar uteslutande med brott mot barn. De gör allt från att jaga pedofiler och barnporr, till att slå ned på ligor som använder barn som tiggare. En fotograf tar uppdraget att skildra deras arbete och blir snart engagerad i både polisarbetet och människorna hon tänkt sig gestalta.

Frankrike har en tradition av bra snutfilmer, från 40-talets film noir till dagens socialrealistiska polisdramer. Polis tillhör definitivt den senare riktningen och står sig väl i jämförelse med en lysande genrekusin som Xavier Beauvois Ung snut. De två filmerna bär också gemensamt att det inte är kriminalintrigen som är kärnan, utan de fint utmejslade personporträtten och skildringen av polisgruppen, kamratskapen och kärleken dem emellan – samt slitningarna.