Språk (TMDb): Bosanski

Fernando Leòn de Aranoa blandar absurd humor, drama och spänning med lätt hand.

En grupp biståndsarbetare försöker få bort en kropp ur en brunn i krigets Balkan. Men det finns ett stort hinder, brunnen ligger mitt i en i allra högsta grad aktiv krigszon. Sophie är nykomlingen som vill hjälpa till, Mambrú har sett allt och vill åka hem, Katya var en gång förälskad i Mambrú, Damir vill att kriget ska ta slut och B vet inte vad han vill. Tillsammans har de allt som krävs för att det här ska bli en helt perfekt dag …

Fernando Leòn de Aranoa blandar absurd humor, drama, spänning och får stabil uppbackning av Tim Robbins, Benicio del Toro, Olga Kurylenko, Melanie Thierry och Fedja Stukan.

Bosnien, juli 1995.

Aida är översättare för FN i den lilla staden Srebrenica. När den serbiska armén tar över staden är hennes familj bland de tusentals som letar efter skydd i FN-lägret. Som översättare har Aida tillgång till viktig information som hon behöver tolka. Hennes make Nihad är rektor och de känner att deras söner Hamdija och Sejo är i stor risk för repressalier från den segrande serbiska armén.
Familjen gömmer sig i den nedlagda batterifabriken under FN:s förmodade skydd med tusentals andra utanför, med kaos och panik som bara växer. Aida rusar frenetiskt och försöker få information från FN-soldaterna. Hon inser att FN-befälhavaren Karremans inte kan göra någonting inför de serbiska styrkorna i antågande.

Filmen ställer svåra moraliska frågor och kan användas i många olika skolrelaterade sammanhang.

Zlatan har inte varit i Bosnien sedan han flydde kriget 1992. Zlatans dotter Anja vill veta mer om sina bosniska rötter och insisterar på att de ska besöka faderns födelsestad Sarajevo tillsammans. Bara ytterst motvilligt går han med på att återvända. Min faster i Sarajevo utgör en bra utgångspunkt för samtal om krigets erfarenheter, andra- respektive första generationens flyktingar och om fattigdomen i krigets spår.

Lafors. Ett litet samhälle som en gång i tiden hade mycket att erbjuda. Nu en småstad bland många andra, med övergivna industrier och desperat behov av nystart. Problemet verkar vara på väg att lösa sig när en tysk lågpriskedja överväger att öppna en butik i samhället. För att öka tyskarnas vilja att etablera sig i staden, bestämmer sig kommunledningen för att producera en reklamfilm.
Då kulturbudgeten tagit slut tvingas ledningen att vända sig till lokala skolungdomar som till tjänstemännens stora fasa väljer bort idylliska bilder, till förmån för egna skildringar av orten.

Filmen problematiserar vissa föreställningar om klass och ursprung, men också bilder av småstäder. Den väljer att nyansera cementerade idéer om representation i svensk film. Det handlar om människors levnadsvillkor utanför storstäderna men också om makten över den officiella berättelsen om Sverige.

Gabriela Pichlers tonsäkra Guldbaggevinnare sprakar av energi och jävlar anamma.

21-åriga Rasas tillvaro förändras drastiskt när hon varslas från sitt jobb på fabriken. Hon kastas in i en verklighet där man gärna klappar på huvudet och ger ”goda råd” men inte tar särskilt mycket hänsyn till hur hennes liv verkligen ser ut. Rasa vill inte flytta från orten där hon har sin trygghet och sin far. På arbetsförmedlingen är man oförstående, men Rasa är inte den som ger sig utan kamp.